Elisabet, vi hade de bra.

vi hade de faktiskt jävligt bra.
det fanns och finns ingen som förstår mig så som du gjorde.
men nu sista gången visade du mig nog vem du verkligen va/är.
men jag är som jag är, jag säger inte att jag inte gjorde något fel.
egentligen gjorde jag inte så mycket fel..
men vad ska jag göra när jag inte kan göra mer än försöka?
och varje gång det har blivit såhär känns de som jag försöker men ju mer jag försöker får jag bara mer skit för?
jag vet att du inte tycker så men det är så jag tycker.

vi hade de bra ett tag men inte länge.
vi började bråka för typ en skit sak..
men jag kan inte tvinga dig,
om du tycker att jag är jobbig och allt sånt..
så ska jag inte försöka en gång till.


du borde veta vem du är, Elisabet med den rosa klänningen, vi hade det bra.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Ditt söta namn!
Ska jag komma ihåg dig?

E-postadress: (visas bara för mig såklart!)

Äger du en blogg eller annan hemsida?

Vad har du att säga?

Trackback