Allt började nog redan på låg och mellanstadiet,
jag blev mobbad, folk höll på med mig bara för att jag inte pratade smålänska som dom andra i hela samhället gjorde, jag pratade stockholmska eller som de heter, upplänska. jag hatade de, för jag kan inte hjälpa att mina föräldrar ville flytta dit?! jag ville bara upp till mina gamla kompisar, ida, marcus, sofie och alla dom! men jag kunde inte. det blev ännu värre när man lästa massa sms om att mamma och pappa bråkade och jag förstog hela tiden att dom kommer skilja sig. alltid bråk så fort pappa kom hem, han va i väg i månader, kom hem i en vecka och så höll de på, han jobbade som "knalle" körde runt på marknader, sålde olika sorters korvar, godis, glass och olika saker. sen i november när jag va tolv, för sex år sen. berättade dom de, min bror, Kevin, började så klart gråta, jag grät inte för jag har kännt de på mig mellan ett till två år. men när jag såg han sitta där och gråta så började jag också. jag kommer till och med ihåg att de va en fredag kväll och jag åt en ferraribil..
pappa bodde i en husvagn hos en kompis till han flyttade ner till farmor och farfar.
allt va fortfarande som det varit innan, allt va bra, utom i skolan.
jag började sjuan och min bästa kompis flyttade ifrån mig, och hon va den enda jag hade. så jag hade ingen alls kvar.
jag skolkade hela vårterminen, jag tänkte inte gå i skolan och sitta själv! no way!
sommarlovet innan åttan flyttade jag till pappa, jag fick lite nya kompisar men jag skaffade även mig en pojkvän som bodde hos mamma. julen flyttade jag upp till mamma igen, så bodde hos pappa i ett halv år nästan. han dumpade mig i januari och de va de värsta jag trodde jag kunde vara med om, men jag hade fel..
min mamma hade då en kille som hon blev tillsammans med när jag gick i sjuan(tror jag?) men dom va iallafall tillsammans när allt började hända.
jag skaffade dom två bästa jag någonsin hade haft, Bea & Sofie.
Jag vet inte varför, jag började antagligen bli deprimerad så jag rymde.
jag stack till emmaboda och träffade bea och sofie, vi rymde.
jag hade en ny kille, han, tänker inte säga hans namn.
han va snäll, om han inte drack eller knarkade.
vi testade också att röka på, liksom, testa gör ju inget?!
men det blev värre, polisen letade efter oss och vi gömde oss i garderoben.
dom hittade ju såklart inte oss.
vi drog till växjö och snodde saker, men vi blev påkommna så polisen tog oss.
våra föräldrar fick komma och hämta oss.
det tog nog en dag tills vi hade stuckit igen. vi hade ju fan skit kul när vi stack, vi drack och vi kände oss fria! (iallafall jag!)
men han drack, rökte på, tog andra saker, blev våldsam.
han tryckte upp mig i väggar, puttade ner mig för trappen, tryckte foten mot halsen(jag hade lagt mig i sängen för jag inte orkade med honom längre), jag fick inte skriva sms utan att han såg, jag fick inte träffa mina kompisar utan honom, jag fick bara vara med honom, men sen fick han vara otrogen och allting. han lyssnade inte på mig när jag sa att han inte skulle dricka mer eller ta något annat. jag hade ju hört saker om honom innan men jag trodde ju att han skulle ändra på sig för mig ju. vi "förlovade" oss, med några j*vla rignar som färgade av sig och som inte såg likadana ut, antagligen snodda, för sånt va han bra på, att göra inbrott och så.
jag blev vän med hans bror - gustav och morbror - emil, dom höll inte på skit iallafall och blev inte aggresiva för att dom drack. emil kunde vara lite hårdhänt, han nyptes och sånt, på skoj, men det gjorde ju såklart ont, men inget va ju värre än han.
det slutade med att socialen tog hand om mig.
jag fick bo hos min faster utanför norrtälje, allt va bra, tills jag träffade mamma när jag fyllde år. jag saknade dom och ville bara hem, och jag fick åka till min moster istället.
jag bodde där i en månad sen fick jag äntligen åka hem till mamma!
jag rymde inte och sånt längre,
jag va mest bara med emil, gustav, bea och sofie.
vi hade skit kul.
men sommaren 08 skrev jag ju nästan alltid "fest nu", "ska festa nu" och så, och de såg Ida, som bor här nere i Ystad. och ville komma upp, självklart kom hon upp och vi festade och vi hade skit kul! nyår 2008 fick jag en blodsyster, Ida Lindström. Jag va den lyckligaste!
vi umgicks så ofta vi kunde.
jag skulle bo hos henne och gå i skolan med henne, men det förstörde min pappa.
jag och ida slutade inte umgås för de.
jag minns inte riktigt vad som hände, men vi blev ovänner och sen vänner.
vi blev ovänner för exakt ett år sen,
tror de va mest för att hon rakade av mig håret. jag minns faktiskt inte?!
men vi är iallafall vänner nu, vi blev vänner för någon/några månader sen.
vi träffas inte så ofta längre, men jag hoppas och vet att det kommer bli mer som vi träffas!
en viktig del som började i augusti 2008 och som tog slut april 2010 va att jag skar mig.
jag skar djupa och även bara smått, berodde på vad jag kände och vad som hade hänt.
jag skar in namn och alltmöjligt.
jag orkade inte leva mer, första gången jag satt på tågspåret va nog april 2009, sen dess har jag suttit på tågspåret tre eller fyra gånger till efter de, varje gång har någon dragit iväg mig eller så har polisen kommit och tagit in mig på psyket. jag tog en överdos av fluoxetin - 78 tabletter och propavan - 18 tabletter.
ambulansen kom och dom körde mig till sjukhuset, jag blev magpumpad och sen bestämdes de att jag skulle bo hos min farmor och farfar tills socialen hade kommit fram till något boende till mig.
det blev högelid, va där i 9 veckor, skulle varit där i 12, men jag stack. jag skar mig där, halsen va helt full, jag gjorde inte djupa och därför syns dom inte, och det är jag glad för!
jag började prata med Malin, min flickvän, i januari 2010.
vi blev tillsammans den 3 februari och jag gjorde slut den 5 maj. vi blev tillsammans efter tre dagar igen men jag ville inte ha det datumet så vi tog den 13 maj. vi förlovade oss den 13 janurai 2011 så därför har vi precis haft ett år.
och nu, nu mår jag bra och så. jag vill inte berätta så mycket om vad som händer just nu, det kommer jag berätta när det hade blivit annorlunda.

om nu undrar något av vad jag skrivit eller hört rykten eller något, fråga, gå inte runt och tro!

& tack till alla männiksor som hjälpt mig, tack ida för du och mia fanns, du vet när.
tack malin för du hjälpte mig ur mitt självskadebeteende.

(L)

jag va tvungen att ta den här bilden pga armarna & mitt självskadebeteende.