Jag är en person som lever i min egen värld när alla andra lever i verkligheten. 
Jag är en människa som är bäst på två saker, såra och vara elak.
Jag vågar inte släppa in folk i mitt liv, det finns en, kanske två som jag verkligen kan & som jag berättar allt för, för att jag litar på dom. 
Jag är en person som gärna visar kärlek och jag får lätt ganska många att bli kära i mig, men sen när det blir för seriöst så backar jag undan och därmed sårar jag personen. Då börjar personen "bråka" eller skriva/säga saker som gör mig arg och därför blir jag elak. Och ja, jag blir riktigt elak. Jag "trycker" på personens/personernas "öma punkter", jag sårar oftast inte genom att kalla dom saker utan att säga saker som jag vet gör ont i personen. Riktigt ont. 
Jag lär mig snabbt en person, jag ser personens nackdelar och jag ser personen punkter, trycker på dom och sårar personen så mycket att de faktiskt gör mig glad( i alla fall just då :S ) jag är en elak och en sjuk människa. 
Men jag är jag, och jag tänker aldrig ändra mig. Jag isolerar mig istället. För på de sättet så sårar jag ingen och jag lär inte känna nya människor som jag kan såra och vara elak mot heller. 
Jag är jag, jannii. Människan som är känd för att såra och vara elak mot allt och alla. Ibland trivs jag faktiskt med de. 
Men det finns en person som jag funderar på varje dag hur jag kan såra personen. 
Jag vet ett sätt, men det kan gå till överdrift. Men vafan, de gör jag alltid. 

Mycket erkännande här ja, & en sak till som jag tänkte erkänna nu när jag ändå erkänner det här. 
Jag tror att jag inte kan bli kär? För jag blir aldrig så riktigt sjukt jävla kär :S 
Men de kanske man inte kan bli? :S Jag vet inte. Jag vet bara att jag inte är en vacker person. 

Hoppas att de va ett erkännande som många gottar sig med, för det hade jag gjort!