Jag är inte riktigt kär längre men jag har mina drömmar, mina dag drömmar. Så fort jag är själv på något sätt så dag drömmer jag, det är faktiskt sant. Hur eller hur så skäms jag inte ens över det faktiskt. Åter till kärlek nu då, jag är inte kär längre men visst går många dag drömmar som sagt till just den personen. Och resten går till helt andra saker. Jag vet inte om jag kommer bli kär igen, jo klart jag kommer. Men (det finns alltid ett men?) nu i alla fall så är jag inte kär, jag är mig själv, jag accepterar mig själv och dom som inte accepterar mig som jag är, är jag mer än gärna utan (:
På något konstigt sätt så har det gått riktigt snabbt mellan att jag ville & försökte ta livet av mig till att jag mår bra och till och med accepterar mig själv.
Jag kan gå utan bh och bara ha sportbh på mig (måste dock det nu pga ryggen) men jag skäms inte över det som jag gjorde innan, jag kan ha mina kläder som jag vill ha för min mage är ju jag och jag tänker inte gå ner i vikt för någon annans skull, enbart för mig själv (: