Just nu.

De brukade vara du och jag, nu är det du och hon. Bara tanken på att du aldrig mer blir min gör så jag hellre lever själv.
Jag kanske kan leva utan dig men jag vill inte. Jag vill leva med dig. Det kanske va detta vi behövde? Vi kanske faktiskt behövde vara utan varandra, leva och göra andra saker med andra? Jag älskar dig.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Ditt söta namn!
Ska jag komma ihåg dig?

E-postadress: (visas bara för mig såklart!)

Äger du en blogg eller annan hemsida?

Vad har du att säga?

Trackback