Jag har jävligt svårt för att säga 'Tack' och 'Förlåt', jag kan knappt säga de. Jag måste nästan tvinga mig själv att säga de, tyvärr. Men jag försöker visa uppskattning, jag hjälper till och jag verkligen försöker. Men när jag hjälper till att städa någon annans lägenhet, hjälpa till att måla lägenheten + slipa ner hela jävla trappjävlen SJÄLV och får knappt ett tack men ett klagomål ifrån denne person som lyder "du får städa här igen" så jävlar i helvete blir jag arg. Jag är så jävla trött på att jag ska hjälpa till men inte får något tillbaka. Jag vill inte ha massa saker, jag vill slippa bråk och tjaffs, jag vill inte att folk ska betala allt för mig, köpa kläder till mig, köpa något till mig och sen får jag bara tillbaka det i ansiktet som en käft smäll! Jag vill inte höra att de och de är din, då hade du fan aldrig behövt betala det och låta mig ta det på avbetalning. Jag orkar inte sånt, vad är det folk inte förstår? Jag menar inte att det är så synd om mig, blablabla, jag menar bara att jag orkar inte bråka, tjaffsa, få tillbaka allt som en kniv i ryggen.
Jag tog en överdos för att jag inte orkar/orkade leva, varför försöker ni då trycka ner mig ännu mer? Varför sparka på mig när jag redan ligger ner? Jag har försökt stå ut och orka ta skiten som ni slängt på mig, men det räcker nu. Jag verkar vara jävligt känslokall men jag är så jävla känslig, jag tar allt ni säger negativt och det är något jag måste jobba med men det tar tid. Det är jobbigt att ta mer eller mindre allt ni säger till mig negativt. Vissa säger mer eller mindre att jag beter mig som en hora, hur fan kan jag vara hora? Jag har inte sex med vem som helst, jag tar inte betalt! Jag orkar inte mer sånt här längre. Jag måste få ha min ork till det som gör mig glad, mina älskade hundar, min familj, mina äkta vänner. Och dom har jag inte många av, det är mindre än 5 stycken. Och jag har hellre 1 äkta vän än 100000 falska, vänskap ska vara äkta. Så ni som har dåligt inflytande och trycker ner mig på ett eller annat sätt, ni är som döda för mig.

Och till er som läser min blogg och irriterar er på vad jag skriver eller hur jag skriver eller what ever, skit i att läsa då, jag skriver inte för att göra er glada jag skriver för att jag ska må bättre.